Tydlig förbättring i Göteborg av vården vid bipolär sjukdom

Det som bland annat utmärker värdebaserad vård är ett stort fokus på vad som är viktigt för patienterna. Patientföreningen Ibis deltog i ett inledande arbete med att fastställa vad man i slutänden vill uppnå. Man kom fram till att självmord ska förhindras, patienten ska fungera i vardagen, ha meningsfull sysselsättning och en god livskvalitet.

För att komma till slutmålen krävs åtgärder på många plan och många olika typer av mätningar. Att få fram data till alla mått har varit ett omfattande arbete. Data i kvalitetsregistret BipoläR är viktiga, men inte helt idealiska och fyller inte alla behov. Detta har lett till diskussioner om hur kvalitetsregistret kan förbättras.

Övergångar inom vårdkedja

En viktig del i arbetet har varit att förbättra patienternas övergångar mellan vårdnivåer. Primärvård, psykiatrisk öppenvård och psykiatrisk heldygnsvård är olika delar i en och samma vårdkedja.

– Ibland låg patienter länge på en vårdavdelning för att man inte vågade skriva ut dem till öppenvården. Man var osäker på om öppenvården fanns där och tog emot dem, säger Tobias Nordin som under de senaste åren varit verksamhetschef inom vuxenpsykiatrin på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Ett viktigt steg på vägen att nå slutmålen är att minska antalet sjukdomsskov då patienterna är deprimerade eller maniska.

– Vi vet att behandling med litium och patient- och närståendeutbildning om bipolär sjukdom minskar affektiva skov påtagligt, säger Tobias Nordin.

Självmordsförebyggande

Litium minskar också risken för självmord med 87 procent. När det gäller litiumbehandling har kvalitetsarbetet lyckats bra, speciellt för guppen unga patienter med bipolär sjukdom typ 1. (Vid typ 1 av sjukdomen är maniska skov uttalade, men vid typ 2 är dessa symtom mindre märkbara.) Mellan januari 2015 och juli 2018 steg andelen som behandlades med litium i den här gruppen från drygt 60 procent till nästan 90 procent.

– Detta är en fantastisk framgångssaga, säger Tobias Nordin.

Men det är fortfarande för få som får patient- och anhörigutbildning. Orsaken är framför allt att det går åt väldigt många arbetstimmar för vårdpersonalen att genomföra den. Därför har man tagit fram en webbaserad utbildning som håller på att införas.

Trots att webbutbildningen ännu inte införts ser man tydliga förbättringar mellan 2015 och 2018. Patienterna har färre sjukdomsskov och behöver mindre heldygnsvård. På gruppnivå har deras funktion i vardagen och deras livskvalitet förbättrats.

Charlotta Sjöstedt