Litium i rampljuset på Bipolärdagen 2019
2019-10-01
Mikael Landén, registerhållare för BipoläR
Mikael Landén inledde dagen med en uppskattad föreläsning om litium, som var temat för dagen. Mikael berättade om litiumets historia från upptäckten på Utö i Stockholms skärgård 1818 vidare till John Cade som 1949 för första gången kunde visa dess effekt mot mani. Idag vet vi att litium är det mest effektiva läkemedlet vid bipolär sjukdom typ 1, men även patienter med återkommande depressioner eller bipolär sjukdom typ 2 kan ha stor nytta av litium.
Under eftermiddagen hade BipoläR och Kvalitetsregister ECT separata program. Under ECT:s eftermiddagsprogram föreläste Pouya Movahed Rad om ketamin som ett alternativ till ECT vid depression och presenterade nya intressanta forskningsresultat. Kvalitetsregister ECT:s statistiker Ole Brus presenterade sin nypublicerade studie om litium som återfallsförebyggande behandling efter behandling med ECT. Data från bland annat kvalitetsregistret har kunnat visa att litium är signifikant associerat med en lägre risk för självmord och återinläggning bland patienter som behandlats med ECT för depression.
Axel Nordenskjöld, registerhållare för Kvalitetsregister ECT
Axel Nordenskjöld höll i dagens sista föreläsning och berättade om studien Optimal elektrisk stimulering vid elektrokonvulsiv terapi (ECT) som väntas starta under hösten 2019. I denna registerrandomiserade studie kommer effekten av olika varianter av elektrisk stimulering vid ECT undersökas. Stimulering med 0,5 ms pulsbredd och 1,0 ms pulsbredd ska jämföras. 0,5 ms pulsbredd är vanligast idag i Sverige, medan 1,0 ms pulsbredd är den mest undersökta i forskningsstudier. Data från kvalitetsregistret tyder på att 1,0 ms är mer effektiv. Den slumpmässiga fördelningen till behandlingsgrupperna kommer att genomföras i Kvalitetsregister ECT. Utöver att patienterna behöver informeras om studien och samtycka till randomisering innebär studien ingen skillnad i vården. All uppföljning ska genomföras genom kvalitetsregistret. Den extra arbetsinsatsen i vården kommer därför att vara liten och förhoppningen är att alla verksamheter som bedriver ECT ska vilja delta.
Dagen avslutades med en presentation av nya data från kvalitetsregistret, aktuell forskning och det nya delregistret för repetitiv transkraniell magnetstimulering. Tillsammans diskuterade man bland annat hur man arbetar med uppföljning av patienterna, både vid avslutad behandling och efter sex månader.
BipoläR:s program efter lunch
BipoläR:s eftermiddagsprogram inleddes med utdelning av ett kvalitetspris till Vuxenpsykiatrimottagning Kristianstad för uppfyllda kvalitetsmål vid vård av personer med affektiv bipolär sjukdom. Erik Pålsson presenterade valda delar ur den senaste årsrapporten och informerade om vad som händer med och kring registret. En viktig nyhet är att BipoläR kommer att flytta från IT-plattformen INCA till Stratum. Registrering i INCA fortsätter som vanligt tills allt arbete med Stratum är klart och mer information kommer när flyttdatum närmar sig.
Programmet fortsatte med en genomgång av kognitiv funktion vid bipolär sjukdom. Timea Sparding, som nyligen disputerat i ämnet, berättade om bakgrund, förekomst, konsekvenser, handläggning och behandling av kognitiv funktionsnedsättning. Efter en stunds mingel med kaffe avslutades BipoläR:s program med två presentationer av forskningsstudier där registerdata använts för att belysa kliniskt viktiga frågeställningar.
Skillnaden mellan bipolär 1 och 2
Först berättade Alina Karanti om sina fynd vad gäller skillnader mellan bipolär sjukdom typ 1 och typ 2 i BipoläR. Internationellt diskuteras relevansen av att dela upp bipolär sjukdom i subdiagnoser där motståndarna hävdar att det endast är skillnad i grad och inte art mellan typ 1 och typ 2. Alinas genomgång visar dock att det finns påvisbara skillnader på gruppnivå som talar för att subdiagnostiken trots allt fångar något som inte bara handlar om gradskillnader i hur sjukdomen uttrycks hos olika individer.
Slutligen klev Finn Larsson upp på scenen och gav en intressant reflektion kring byte av subdiagnos vid bipolär sjukdom. Finn argumenterade för att diagnosbyte dels kan vara en naturlig del av hur sjukdomen utvecklar sig hos en individ, där symtom inte nödvändigtvis är stabila över tid. Men han lyfte också fram att diagnosbyte kan vara ett tecken på osäkerhet eller problem med hur vården av patienter med bipolär sjukdom är organiserad. Genom att analysera den information som finns i BipoläR visar Finn att diagnosbyte är relativt vanligt. Det finns stöd för att både faktorer som speglar sjukdomens förlopp och vårdens organisation påverkar sannolikheten för ett byte av subdiagnos.